Handboken för pilotstäder är ett resultat inom arbetspaket 4 (WP4) i NetZeroCities-projektet (NZC), som omfattar utformningen och genomförandet av ett pilotstadsprogram genom en öppen ansökningsomgång och ett efterföljande bidragsprogram.

Syftet med handboken är att hjälpa städerna att utarbeta förslag inför den öppna ansökningsomgången genom att ge vägledning om Pilotstädernas omfattning, syften och mål samt om den övergripande metodiken för NZC-projektet, presentera centrala begrepp och terminologi samt hänvisa till användbara resurser, verktyg och fallstudier som rör dessa.

Handboken för pilotstäder är en resurs som kommer att ges ut för att ge stöd och vägledning till städer som avser att ansöka till NZC:s pilotstadsprogram.

Den innehåller stöd och vägledning om bakgrunden till och inriktningen för NZC Pilotstäder-programmet (inklusive en tidsplan för ansökningsomgången), en presentation av centrala begrepp, terminologi och programmets olika delar samt, där så är tillämpligt, ytterligare resurser, länkar, fallstudier och exempel som städerna kan använda vid utarbetandet av sin ansökan.

Handboken kan komma att uppdateras i takt med att underlagsinformationen ändras och/eller blir tillgänglig. En lista med vanliga frågor (FAQ) kommer att publiceras när frågor och svar är av allmän intresse för alla potentiella sökande.

Utöver denna handbok kommer riktlinjerna för ansökningsomgången att offentliggöras i samband med att ansökningsomgången inleds (enligt tidsplanen i avsnitt 2.1). Dessa riktlinjer kommer att innehålla uppmaningen att ansöka, bedömnings- och urvalskriterier samt teknisk information om ansökningsförfarandet.

Handboken har sammanställts för att uppfylla målet att vara både informativ och inspirerande för städer som överväger att ansöka till NZC:s pilotprogram för Pilotstäder, och utgår från följande frågor:

• Varför är detta [avsnitt/ämne] relevant för NZC och utlysningen för Pilotstäder?
• På vilket sätt är detta användbart eller relevant för städerna när de utarbetar sina förslag?
• Finns det några relevanta exempel och fallstudier?
• Vilka resurser och/eller framtida resurser och tjänster inom NZC-plattformen bör städerna hålla utkik efter?
• Sammanfattning: Vilka frågor bör städerna ställa sig när det gäller detta avsnitt/ämne?
• Vilka nyckelbegrepp bör ingå i en ordlista?
• Finns det några formella referenser som bör anges?

Så här läser du den här handboken:

• Handboken är i stora drag uppbyggd i enlighet med riktlinjerna och bedömningskriterierna för utlysningen, men den främsta utgångspunkten har varit att stödja städernas idéutveckling och överväganden innan de lämnar in en ansökan.
• Nyckeltermer och begrepp, markerade med fet stil och blått, definieras i samband med NZC Pilotstäder-programmet och finns i ordlistan.
• I enlighet med riktlinjerna för ansökningsomgången bör man, vid ansökningar som omfattar flera städer till ansökningsomgången för Pilotstäder, beakta att termen ”stad” i detta dokument avser antingen gruppen av städer eller varje enskild stad som ingår i den gruppen.

Städerna är centrum för ekonomisk verksamhet, kunskapsutveckling, innovation och ny teknik, och de påverkar livskvaliteten för de medborgare som bor eller arbetar där, vilket i hög grad bidrar till välbefinnandet i de europeiska samhällena. De spelar en avgörande roll för att uppnå målen i den europeiska gröna given (EGD) om att minska utsläppen med 55 % senast 2030 och uppnå Klimatneutralitet senast 2050. Städerna upptar endast 4 % av EU:s landarea men är hem för 75 % av EU:s medborgare. Dessutom förbrukar städerna över 65 % av världens energi och står för mer än 70 % av de globala koldioxidutsläppen. Tre av fyra EU-medborgare bodde i stadsområden 2014 och denna siffra förväntas stiga till cirka 83,7 % senast 2050.

Klimatåtgärderna är därför i hög grad beroende av insatser i städerna genom en grön och digital omställning. Missionsstäder förväntas gå i spetsen för denna omställning genom att uppnå klimatneutralitet före 2030, samt erbjuda sina invånare renare luft, säkrare transporter och mindre trafikstockningar och buller. Målen för EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer” (”Missionen ”Klimatneutrala och smarta städer”) är att uppnå 100 klimatneutrala och smarta europeiska städer senast 2030 och att se till att dessa städer fungerar som centrum för experiment och innovation så att alla europeiska städer kan följa efter senast 2050.

Denna ambitionsnivå innebär ett enormt åtagande och kommer att kräva genomgripande och systemomfattande förändringar. Regeringens ledarskap kommer att vara avgörande, liksom insatser från näringslivet, utbildnings- och forskningsinstitutioner samt civilsamhällets organisationer, vilket kräver samordning när det gäller politik, styrning och hur vi ordnar de nödvändiga kapitalinvesteringarna.

För att uppnå sina mål måste Cities Mission också bidra till att övervinna de betydande utmaningar som för närvarande hindrar en stor grupp städer från att nå målet om klimatneutralitet år 2030. Många städer och stadsorganisationer har uppgett att de visserligen vill gå längre och snabbare, men att de stöter på hinder, såsom bristande operativ kapacitet och resurser, tillgång till finansiering samt behovet av att bygga upp politiskt stöd både bland väljarna och inom sina respektive länder. Detta är konkreta exempel på de många svårigheter som städerna möter på sin väg mot Klimatneutralitet, men det är inte nödvändigtvis de enda.

Inom områden som rörlighet i städerna och byggnaders energieffektivitet skapar städernas särdrag – såsom hög befolkningstäthet och geografisk koncentration – förutsättningar för innovationer som kan ha stor inverkan på Klimatneutraliteten. Städerna står för en stor del av Europas byggnadsbestånd, där renovering är en nödvändighet för att spara energi på vägen mot Klimatneutralitet. Detta kan ge omfattande (och synliga) ”sidovinster” såsom bättre luftkvalitet utomhus och inomhus, mindre trafikstockningar, hälsosammare aktiv rörlighet samt hälsosammare, mer klimatsäkra och bekväma byggnader; färre trafikdödsfall, mindre buller och en renare, vackrare samt mer värdefull stadsmiljö. Med andra ord finns det en stark och positiv ”spillover-effekt” från politiska åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser i städerna, vilket kommer att hjälpa dem att bygga upp stöd för sådana åtgärder bland medborgarna.

Lösningar för smarta städer och datadelning i stor skala erbjuder möjligheter att planera, genomföra och övervaka utsläppsminskningar inom en rad olika sektorer, såsom stadstrafik, energieffektivitet i byggnader, övervakning av luftföroreningar samt vatten- och avfallshantering.

Med tanke på att huvuddelen av de investeringar som krävs för att uppnå koldioxidneutralitet kommer att behöva göras, direkt eller indirekt, av medborgare, fastighetsägare, energibolag, infrastrukturutvecklare, företag och andra intressenter (enligt en uppskattning i denna rapport från Material Economics kommer endast 17 % av investeringarna att göras direkt av städerna), kommer städerna att spela en nyckelroll när det gäller att mobilisera andra intressenter genom att utnyttja sina planeringsbefogenheter, sin roll som aktieägare i allmännyttiga företag, genom initiativ riktade till medborgarna, genom incitament och genom att katalysera investeringar riktade mot flera intressenter.

Resurser och andra initiativ

• NZC Mission Platform kommer att innehålla ett Kunskapsförråd med fallstudier och exempel som kan fungera som inspiration och vägledning, samt en översiktspanel där städerna kan följa och jämföra framstegen. Dessutom kommer plattformen att innehålla en karta över Europas innovationsekosystem med kluster, inkubatorer och stödprogram som hjälper teknikföretag att ta fram hållbara lösningar för städernas klimatstrategier.
• Rörelsen Living-in.EU strävar efter att påskynda den digitala omställningen på ett sätt som hjälper städer och samhällen att hantera en rad samhällsutmaningar, särskilt de som härrör från klimatförändringarna.
• Europeiska klimatpakten.
• Initiativet ”New European Bauhaus” (NEB) för klimatneutrala förbättringar av stadsmiljön.
• Mannheimdeklarationen, som tagits fram av ICLEI, för att stödja städer i utvecklingen och genomförandet av ”lokala gröna avtal”, samt den nya Leipzig-stadgan som antogs i november 2020 och som lägger särskild vikt vid en grön, rättvis och produktiv hållbar stadsutveckling.
• Nationella energi- och klimatplaner.
• EU:s sammanhållningspolitik.
• EU:s stadsagenda.
• EU:s kompetenspakt
• Återhämtnings- och resiliensinstrumentet och planerna
• REPowerEU-planen
• EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer”: Genomförandeplan

NZC:s pilotstäder kommer att identifiera och stödja europeiska städer för att testa och genomföra innovativa metoder för snabb utfasning av fossila bränslen inom ramen för ett tvåårig pilotprogram, där man arbetar över tematiska områden och funktionella gränser för att främja en systemomfattande omställning. Urvalet av pilotprojekt kommer att syfta till att ta itu med alla urbana system som bidrar till klimatneutralitet, inklusive mobilitet, energisystem och den bebyggda miljön, material- och resursflöden, naturområden, kulturella/sociala/finansiella/institutionella system samt tillgängliga offentliga utrymmen. Varje enskilt pilotprojekt kan inriktas på alla eller en kombination av dessa urbana system, beroende på sammanhanget och omfattningen av det föreslagna pilotprojektet.

Pilotstäder förväntas testa och genomföra innovativa lösningar, eller grupper av lösningar, på stads- eller stadsdelsnivå under pilotprojektets löptid, samt lyfta fram konkreta lärdomar från de innovativa utvecklingsprocesserna, med kunskap, kapacitet och kompetens som utvecklats på stadsnivå. En tydlig uppsättning innovativa lösningar som är redo att implementeras, skalas upp och/eller replikeras bör identifieras vid pilotprojektets slut. Detta kan omfatta nya affärsmodeller, politiska initiativ, styrningsinnovation, finansieringsmodeller samt strategier för replikering eller uppskalning.

De utvalda pilotstäderna kommer att få ekonomiskt stöd och praktisk hjälp från stadsrådgivare och NZC-konsortiets partner för att finslipa sina pilotprojekt innan de sätts i verket, i syfte att säkerställa att kraven uppfylls och beakta synpunkterna från urvalsprocessen. När städerna och/eller lokalsamhällena som deltar i pilotprojekten arbetar för att skaffa ytterligare resurser kommer Mission Platform att hjälpa dem att säkra finansiering för fullt genomförande samt för senare insatser för att sprida och skala upp verksamheten.

Slutligen kommer ett stort antal aktiviteter att anordnas för att främja lärande bland Pilotstäder som en viktig del i arbetet med att bygga upp kapacitet, sprida framgångsrika innovationer och fördjupa relationerna. Ett partnerskapsprogram (City Learning Programme) kommer att koppla samman varje Pilotstad med två eller tre vänorter från EU:s medlemsstater och (H2020) associerade länder. Partnerskapssatsningen syftar till att skapa ett inkluderande deltagande i effektiva klimatåtgärder, främja rättvisa omställningar och bygga social sammanhållning.

Samordningen av och mellan utvalda pilotprojekt är nödvändig både på stadsnivå och på EU-nivå för att skapa en mångfald av exempel som visar vägar till ytterligare och långtgående omvandling i europeiska städer och inom hela Europeiska unionen. Urvalsprocessen för pilotprojekten syftar därför till att skapa en strategisk portfölj där varje pilotprojekt har potential att testa och visa på genomförbarheten av en väg till förändring i ett specifikt sammanhang. Tillsammans kompletterar Pilotstäderna varandra i att måla upp en bild av hur systemisk förändring skulle kunna se ut.

Duktiga piloter:

• utgå från insikten att, för att citera
• sträva efter en systemomvandling genom att målmedvetet kombinera flera påverkansfaktorer för att bygga upp kapacitet som kan påskynda effekterna. Detta arbete kan inriktas på ett eller flera viktiga utsläppsområden
• bygger på en lokal förståelse och en gemensam självutvärdering av de viktigaste hindren eller möjligheterna för att påskynda den klimatomställning som staden står inför. Därför fokuserar pilotstäderna på de viktigaste nästa stegen (dvs. insatser som leder till genombrott och/eller tipping points) som en stad bör utforska för att minska sina skadliga utsläpp, med input från flera aktörer i samhället
• testa en kombination av innovationer inom olika förändringsområden inom ett utsläppsområde eller genom att sammanföra olika utsläppsområden i t.ex. ett helhetskoncept på stadsdelsnivå, eller nya stadsomfattande styrningsformer som bygger upp systemkapacitet för en snabbare förändring
• stärka den organisatoriska dimensionen för att främja en kultur av ”radikalt samarbete” i syfte att upprätthålla och utvidga gemensamma insatser för Klimatneutralitet i hela samhället

Dessutom kommer Mission Platform att stödja pilotstäderna i att:

• främja interna förändringar inom kommunerna genom att skapa stabila tvärfunktionella strukturer med koppling till kommunernas högsta ledning
• främja starka band mellan stadens olika aktörer: andra offentliga förvaltningar (regionala/nationella), den privata sektorn, den akademiska världen, det civila samhället och medborgarna samt massmedierna
• stärka satsningarna på klimatneutralitet i städerna på nationell nivå genom en ”snöbollseffekt” som kopplar samman pilotprojekten med omställningen i andra städer i samma land

Pilotstäderna kommer att:

• påskynda sin egen inlärning om hur man uppnår genombrott och övervinner systemrelaterade hinder, samt
• visa upp en mångfald av vägar mot omställning som andra städer i Europa kan dra lärdom av och anpassa till sina egna förutsättningar

I de fall det är möjligt kommer Pilotstädernas insatser att bygga vidare på deras tidigare och/eller pågående innovationsarbete, med fokus på vad man har lärt sig och vad som krävs för att påskynda förändringen.

Exempel

• En pilotstad satsar på en integrerad omställning av mobiliteten och utnyttjar stadens roll inom teknik, ekonomi, reglering, medverkan och olika avtalstyper.
• En pilotstad fokuserar på en energiomställning som omfattar hela stadsdelen och kopplar samman den bebyggda miljön med energisystem system genom att utforska nya finansiella instrument, stadsplaneringsstrategier och digitalt förstärkta styrningsmodeller.
• En pilotstad inriktar sig på att utforska nya möjligheter inom datahantering i kombination med resultatbaserad reglering och upphandlingsreformer, och samarbetar med företrädare från stadens olika utsläppsområden för att bättre samordna befintliga resurser och öppna upp nya finansieringskällor.

För att uppnå noll utsläpp från städerna krävs kraftiga utsläppsminskningar och kompensationsåtgärder inom alla stadsystem, t.ex. energi, transport, byggnader, livsmedel, vatten och materialanvändning, samt inom olika utsläppsområden, t.ex. elnätet, industri och tillverkning, jord- och skogsbruk, avfallshantering m.m. Teknik och innovativa lösningar bör implementeras och tas i bruk för detta ändamål.

Åtgärder kommer att krävas i hela staden, med fokus på följande prioriteringar (hämtade från EU:s informationspaket för städer från Städernas uppdrag):