Handboken för pilotstäder är ett resultat inom arbetspaket 4 (WP4) i NetZeroCities-projektet (NZC), som omfattar utformningen och genomförandet av ett pilotstadsprogram genom en öppen ansökningsomgång och ett efterföljande bidragsprogram.

Syftet med handboken är att hjälpa städerna att utarbeta förslag inför den öppna ansökningsomgången genom att ge vägledning om Pilotstädernas omfattning, syften och mål samt om den övergripande metodiken för NZC-projektet, presentera centrala begrepp och terminologi samt hänvisa till användbara resurser, verktyg och fallstudier som rör dessa.

Handboken för pilotstäder är en resurs som kommer att ges ut för att ge stöd och vägledning till städer som avser att ansöka till NZC:s pilotstadsprogram.

Den innehåller stöd och vägledning om bakgrunden till och inriktningen för NZC Pilotstäder-programmet (inklusive en tidsplan för ansökningsomgången), en presentation av centrala begrepp, terminologi och programmets olika delar samt, där så är tillämpligt, ytterligare resurser, länkar, fallstudier och exempel som städerna kan använda vid utarbetandet av sin ansökan.

Handboken kan komma att uppdateras i takt med att underlagsinformationen ändras och/eller blir tillgänglig. En lista med vanliga frågor (FAQ) kommer att publiceras när frågor och svar är av allmän intresse för alla potentiella sökande.

Utöver denna handbok kommer riktlinjerna för ansökningsomgången att offentliggöras i samband med att ansökningsomgången inleds (enligt tidsplanen i avsnitt 2.1). Dessa riktlinjer kommer att innehålla uppmaningen att ansöka, bedömnings- och urvalskriterier samt teknisk information om ansökningsförfarandet.

Handboken har sammanställts för att uppfylla målet att vara både informativ och inspirerande för städer som överväger att ansöka till NZC:s pilotprogram för Pilotstäder, och utgår från följande frågor:

• Varför är detta [avsnitt/ämne] relevant för NZC och utlysningen för Pilotstäder?
• På vilket sätt är detta användbart eller relevant för städerna när de utarbetar sina förslag?
• Finns det några relevanta exempel och fallstudier?
• Vilka resurser och/eller framtida resurser och tjänster inom NZC-plattformen bör städerna hålla utkik efter?
• Sammanfattning: Vilka frågor bör städerna ställa sig när det gäller detta avsnitt/ämne?
• Vilka nyckelbegrepp bör ingå i en ordlista?
• Finns det några formella referenser som bör anges?

Så här läser du den här handboken:

• Handboken är i stora drag uppbyggd i enlighet med riktlinjerna och bedömningskriterierna för utlysningen, men den främsta utgångspunkten har varit att stödja städernas idéutveckling och överväganden innan de lämnar in en ansökan.
• Nyckeltermer och begrepp, markerade med fet stil och blått, definieras i samband med NZC Pilotstäder-programmet och finns i ordlistan.
• I enlighet med riktlinjerna för ansökningsomgången bör man, vid ansökningar som omfattar flera städer till ansökningsomgången för Pilotstäder, beakta att termen ”stad” i detta dokument avser antingen gruppen av städer eller varje enskild stad som ingår i den gruppen.

Städerna är centrum för ekonomisk verksamhet, kunskapsutveckling, innovation och ny teknik, och de påverkar livskvaliteten för de medborgare som bor eller arbetar där, vilket i hög grad bidrar till välbefinnandet i de europeiska samhällena. De spelar en avgörande roll för att uppnå målen i den europeiska gröna given (EGD) om att minska utsläppen med 55 % senast 2030 och uppnå Klimatneutralitet senast 2050. Städerna upptar endast 4 % av EU:s landarea men är hem för 75 % av EU:s medborgare. Dessutom förbrukar städerna över 65 % av världens energi och står för mer än 70 % av de globala koldioxidutsläppen. Tre av fyra EU-medborgare bodde i stadsområden 2014 och denna siffra förväntas stiga till cirka 83,7 % senast 2050.

Klimatåtgärderna är därför i hög grad beroende av insatser i städerna genom en grön och digital omställning. Missionsstäder förväntas gå i spetsen för denna omställning genom att uppnå klimatneutralitet före 2030, samt erbjuda sina invånare renare luft, säkrare transporter och mindre trafikstockningar och buller. Målen för EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer” (”Missionen ”Klimatneutrala och smarta städer”) är att uppnå 100 klimatneutrala och smarta europeiska städer senast 2030 och att se till att dessa städer fungerar som centrum för experiment och innovation så att alla europeiska städer kan följa efter senast 2050.

Denna ambitionsnivå innebär ett enormt åtagande och kommer att kräva genomgripande och systemomfattande förändringar. Regeringens ledarskap kommer att vara avgörande, liksom insatser från näringslivet, utbildnings- och forskningsinstitutioner samt civilsamhällets organisationer, vilket kräver samordning när det gäller politik, styrning och hur vi ordnar de nödvändiga kapitalinvesteringarna.

För att uppnå sina mål måste Cities Mission också bidra till att övervinna de betydande utmaningar som för närvarande hindrar en stor grupp städer från att nå målet om klimatneutralitet år 2030. Många städer och stadsorganisationer har uppgett att de visserligen vill gå längre och snabbare, men att de stöter på hinder, såsom bristande operativ kapacitet och resurser, tillgång till finansiering samt behovet av att bygga upp politiskt stöd både bland väljarna och inom sina respektive länder. Detta är konkreta exempel på de många svårigheter som städerna möter på sin väg mot Klimatneutralitet, men det är inte nödvändigtvis de enda.

Inom områden som rörlighet i städerna och byggnaders energieffektivitet skapar städernas särdrag – såsom hög befolkningstäthet och geografisk koncentration – förutsättningar för innovationer som kan ha stor inverkan på Klimatneutraliteten. Städerna står för en stor del av Europas byggnadsbestånd, där renovering är en nödvändighet för att spara energi på vägen mot Klimatneutralitet. Detta kan ge omfattande (och synliga) ”sidovinster” såsom bättre luftkvalitet utomhus och inomhus, mindre trafikstockningar, hälsosammare aktiv rörlighet samt hälsosammare, mer klimatsäkra och bekväma byggnader; färre trafikdödsfall, mindre buller och en renare, vackrare samt mer värdefull stadsmiljö. Med andra ord finns det en stark och positiv ”spillover-effekt” från politiska åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser i städerna, vilket kommer att hjälpa dem att bygga upp stöd för sådana åtgärder bland medborgarna.

Lösningar för smarta städer och datadelning i stor skala erbjuder möjligheter att planera, genomföra och övervaka utsläppsminskningar inom en rad olika sektorer, såsom stadstrafik, energieffektivitet i byggnader, övervakning av luftföroreningar samt vatten- och avfallshantering.

Med tanke på att huvuddelen av de investeringar som krävs för att uppnå koldioxidneutralitet kommer att behöva göras, direkt eller indirekt, av medborgare, fastighetsägare, energibolag, infrastrukturutvecklare, företag och andra intressenter (enligt en uppskattning i denna rapport från Material Economics kommer endast 17 % av investeringarna att göras direkt av städerna), kommer städerna att spela en nyckelroll när det gäller att mobilisera andra intressenter genom att utnyttja sina planeringsbefogenheter, sin roll som aktieägare i allmännyttiga företag, genom initiativ riktade till medborgarna, genom incitament och genom att katalysera investeringar riktade mot flera intressenter.

Resurser och andra initiativ

• NZC Mission Platform kommer att innehålla ett Kunskapsförråd med fallstudier och exempel som kan fungera som inspiration och vägledning, samt en översiktspanel där städerna kan följa och jämföra framstegen. Dessutom kommer plattformen att innehålla en karta över Europas innovationsekosystem med kluster, inkubatorer och stödprogram som hjälper teknikföretag att ta fram hållbara lösningar för städernas klimatstrategier.
• Rörelsen Living-in.EU strävar efter att påskynda den digitala omställningen på ett sätt som hjälper städer och samhällen att hantera en rad samhällsutmaningar, särskilt de som härrör från klimatförändringarna.
• Europeiska klimatpakten.
• Initiativet ”New European Bauhaus” (NEB) för klimatneutrala förbättringar av stadsmiljön.
• Mannheimdeklarationen, som tagits fram av ICLEI, för att stödja städer i utvecklingen och genomförandet av ”lokala gröna avtal”, samt den nya Leipzig-stadgan som antogs i november 2020 och som lägger särskild vikt vid en grön, rättvis och produktiv hållbar stadsutveckling.
• Nationella energi- och klimatplaner.
• EU:s sammanhållningspolitik.
• EU:s stadsagenda.
• EU:s kompetenspakt
• Återhämtnings- och resiliensinstrumentet och planerna
• REPowerEU-planen
• EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer”: Genomförandeplan

NZC:s pilotstäder kommer att identifiera och stödja europeiska städer för att testa och genomföra innovativa metoder för snabb utfasning av fossila bränslen inom ramen för ett tvåårig pilotprogram, där man arbetar över tematiska områden och funktionella gränser för att främja en systemomfattande omställning. Urvalet av pilotprojekt kommer att syfta till att ta itu med alla urbana system som bidrar till klimatneutralitet, inklusive mobilitet, energisystem och den bebyggda miljön, material- och resursflöden, naturområden, kulturella/sociala/finansiella/institutionella system samt tillgängliga offentliga utrymmen. Varje enskilt pilotprojekt kan inriktas på alla eller en kombination av dessa urbana system, beroende på sammanhanget och omfattningen av det föreslagna pilotprojektet.

Pilotstäder förväntas testa och genomföra innovativa lösningar, eller grupper av lösningar, på stads- eller stadsdelsnivå under pilotprojektets löptid, samt lyfta fram konkreta lärdomar från de innovativa utvecklingsprocesserna, med kunskap, kapacitet och kompetens som utvecklats på stadsnivå. En tydlig uppsättning innovativa lösningar som är redo att implementeras, skalas upp och/eller replikeras bör identifieras vid pilotprojektets slut. Detta kan omfatta nya affärsmodeller, politiska initiativ, styrningsinnovation, finansieringsmodeller samt strategier för replikering eller uppskalning.

De utvalda pilotstäderna kommer att få ekonomiskt stöd och praktisk hjälp från stadsrådgivare och NZC-konsortiets partner för att finslipa sina pilotprojekt innan de sätts i verket, i syfte att säkerställa att kraven uppfylls och beakta synpunkterna från urvalsprocessen. När städerna och/eller lokalsamhällena som deltar i pilotprojekten arbetar för att skaffa ytterligare resurser kommer Mission Platform att hjälpa dem att säkra finansiering för fullt genomförande samt för senare insatser för att sprida och skala upp verksamheten.

Slutligen kommer ett stort antal aktiviteter att anordnas för att främja lärande bland Pilotstäder som en viktig del i arbetet med att bygga upp kapacitet, sprida framgångsrika innovationer och fördjupa relationerna. Ett partnerskapsprogram (City Learning Programme) kommer att koppla samman varje Pilotstad med två eller tre vänorter från EU:s medlemsstater och (H2020) associerade länder. Partnerskapssatsningen syftar till att skapa ett inkluderande deltagande i effektiva klimatåtgärder, främja rättvisa omställningar och bygga social sammanhållning.

Samordningen av och mellan utvalda pilotprojekt är nödvändig både på stadsnivå och på EU-nivå för att skapa en mångfald av exempel som visar vägar till ytterligare och långtgående omvandling i europeiska städer och inom hela Europeiska unionen. Urvalsprocessen för pilotprojekten syftar därför till att skapa en strategisk portfölj där varje pilotprojekt har potential att testa och visa på genomförbarheten av en väg till förändring i ett specifikt sammanhang. Tillsammans kompletterar Pilotstäderna varandra i att måla upp en bild av hur systemisk förändring skulle kunna se ut.

Duktiga piloter:

• utgå från insikten att, för att citera
• sträva efter en systemomvandling genom att målmedvetet kombinera flera påverkansfaktorer för att bygga upp kapacitet som kan påskynda effekterna. Detta arbete kan inriktas på ett eller flera viktiga utsläppsområden
• bygger på en lokal förståelse och en gemensam självutvärdering av de viktigaste hindren eller möjligheterna för att påskynda den klimatomställning som staden står inför. Därför fokuserar pilotstäderna på de viktigaste nästa stegen (dvs. insatser som leder till genombrott och/eller tipping points) som en stad bör utforska för att minska sina skadliga utsläpp, med input från flera aktörer i samhället
• testa en kombination av innovationer inom olika förändringsområden inom ett utsläppsområde eller genom att sammanföra olika utsläppsområden i t.ex. ett helhetskoncept på stadsdelsnivå, eller nya stadsomfattande styrningsformer som bygger upp systemkapacitet för en snabbare förändring
• stärka den organisatoriska dimensionen för att främja en kultur av ”radikalt samarbete” i syfte att upprätthålla och utvidga gemensamma insatser för Klimatneutralitet i hela samhället

Dessutom kommer Mission Platform att stödja pilotstäderna i att:

• främja interna förändringar inom kommunerna genom att skapa stabila tvärfunktionella strukturer med koppling till kommunernas högsta ledning
• främja starka band mellan stadens olika aktörer: andra offentliga förvaltningar (regionala/nationella), den privata sektorn, den akademiska världen, det civila samhället och medborgarna samt massmedierna
• stärka satsningarna på klimatneutralitet i städerna på nationell nivå genom en ”snöbollseffekt” som kopplar samman pilotprojekten med omställningen i andra städer i samma land

Pilotstäderna kommer att:

• påskynda sin egen inlärning om hur man uppnår genombrott och övervinner systemrelaterade hinder, samt
• visa upp en mångfald av vägar mot omställning som andra städer i Europa kan dra lärdom av och anpassa till sina egna förutsättningar

I de fall det är möjligt kommer Pilotstädernas insatser att bygga vidare på deras tidigare och/eller pågående innovationsarbete, med fokus på vad man har lärt sig och vad som krävs för att påskynda förändringen.

Exempel

• En pilotstad satsar på en integrerad omställning av mobiliteten och utnyttjar stadens roll inom teknik, ekonomi, reglering, medverkan och olika avtalstyper.
• En pilotstad fokuserar på en energiomställning som omfattar hela stadsdelen och kopplar samman den bebyggda miljön med energisystem system genom att utforska nya finansiella instrument, stadsplaneringsstrategier och digitalt förstärkta styrningsmodeller.
• En pilotstad inriktar sig på att utforska nya möjligheter inom datahantering i kombination med resultatbaserad reglering och upphandlingsreformer, och samarbetar med företrädare från stadens olika utsläppsområden för att bättre samordna befintliga resurser och öppna upp nya finansieringskällor.

För att uppnå noll utsläpp från städerna krävs kraftiga utsläppsminskningar och kompensationsåtgärder inom alla stadsystem, t.ex. energi, transport, byggnader, livsmedel, vatten och materialanvändning, samt inom olika utsläppsområden, t.ex. elnätet, industri och tillverkning, jord- och skogsbruk, avfallshantering m.m. Teknik och innovativa lösningar bör implementeras och tas i bruk för detta ändamål.

Åtgärder kommer att krävas i hela staden, med fokus på följande prioriteringar (hämtade från EU:s informationspaket för städer från Städernas uppdrag):

• Minska utsläppen från förbränning av fossila bränslen i alla byggnader och anläggningar (stillastående energi), eftersom byggnader står för 40 % av energiförbrukningen i städerna. Främja koldioxidneutrala byggnader, minska energianvändningen i byggnader, förbättra byggnadsbeståndets energiprestanda, elektrifiera och övergå till förnybara energikällor.
• Minska utsläppen från elförbrukning och fjärrvärme/fjärrkyla (i procent) genom att främja en mer hållbar energiproduktion: koldioxidsnål energi, grön energi, utveckling av förnybara energikällor och användning av el från förnybara källor för att helt fasa ut fossila bränslen ur energiförsörjningen.
• Att minska utsläppen från förbränning av fossila bränslen från alla fordon och transporter, samtidigt som man främjar renare och säkrare transportsätt, kollektivtrafik, gång och cykling samt koldioxidfria och alternativa bränslen.
• Minska utsläppen från avfall som genereras inom stadens gränser, genom att integrera cirkulär ekonomi-metoden för att minimera resursanvändningen samt uppkomsten av avfall, föroreningar och koldioxidutsläpp
• Att minska utsläppen från och genom förändringar i markanvändningen, inklusive jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning. I detta sammanhang är genomförandet av naturbaserade lösningar också avgörande för att hantera kvarvarande utsläpp, till exempel genom att skapa kolsänkor.
• Minska utsläppen från kemiska processer inom industrin och göra industrin mer miljövänlig och hållbar.

Digital uppkoppling i städerna är också en viktig övergripande prioritering för att förbättra och stödja den framtida utvecklingen
alla urbana processer och beslutsfattande hos både kommuner och invånare. Digital uppkoppling och digitala verktyg kan bidra till att sammanställa och analysera data, vilket lägger grunden för ett mer effektivt och hållbart beslutsfattande och stadsplanering genom att tillhandahålla information och insikter. Digitalisering, digital uppkoppling och digitala verktyg kan bidra till att sammanställa och analysera data, vilket lägger grunden för ett mer effektivt och hållbart beslutsfattande, stadsplanering och drift av urbana energisystem (bland annat), genom att tillhandahålla information och insikter. Digitaliseringen kan förbättra livskvaliteten i städerna inom flera områden (säkerhet, hälso- och sjukvård, rörlighet osv.), till exempel genom att stödja datainformerade beslut som skapar fördelar för medborgarna och potentiellt minskar energiförbrukningen.

Städers omställning mot nettonollutsläpp av koldioxid utsläpp är fyllda med strukturella, tekniska, institutionella, socioekonomiska och kulturella hinder. Stora delar av deras totala utsläpp av växthusgaser utsläpp är inbäddade i komplexa områden som inte utgör ett enskilt problem, utan snarare ett nätverk av sammanflätade problem. Ännu värre är att dessa ofta står i konflikt med varandra. Därför kan ett problem för en intressent i staden utgöra en möjlighet för en annan.

Om städerna ska kunna påskynda arbetet mot sina mål om klimatneutralitet måste de, utöver sina utsläppsområden, ha en djupgående förståelse för sina hinder och problemområden, i syfte att gå bortom punktlösningar och istället anamma mer integrerade och helhetsinriktade ”portföljstrategier” som kan fungera som katalysatorer för systemomfattande förändringar. Det innebär att:

• Att förstå klyftan mellan dagens utsläpp och en utsläppsminskningsplan som är förenlig med Parisavtalet,
• att skapa en helhetsbild av de sektorsövergripande och tvärvetenskapliga huvudproblemen och hindren som står i vägen för utvecklingen av den önskade vägen, samt
• gemensamt utforma olika möjliga åtgärdspaket som involverar flera intressenter för att hantera hindren.

Illustrativa exempel och fallstudier
Vanliga hinder kan handla om kompetensbrister och brister i datasystemen, politisk oenighet, problematiska styrningsstrukturer, brist på ekonomiska incitament eller icke-främjande kulturella och beteendemässiga mönster – faktorer som alla kan påverka stadsystem och relaterade utsläppsområden, såsom mobilitet, energi och byggnader. Här följer några exempel och fallstudier på hur en djupgående förståelse av sammanhängande hinder och problemområden bidragit till att skapa en ny väg framåt:

• Energitjänstföretag (ESCO) är framgångsrika exempel på hur man kan integrera sektorsövergripande utmaningar i en enda lösning genom att utnyttja expertkunskap om samverkan mellan system för att lösa flera problem samtidigt, däribland utformning och genomförande av energibesparingsprojekt, ombyggnad, energibesparing, outsourcing av energiinfrastruktur, elproduktion och energiförsörjning samt riskhantering.
• ”One-Stop-Shops” kan hjälpa husägare och fastighetsägare genom att erbjuda en enda kontaktpunkt för att få tillgång till kostnadseffektiva totalrenoveringar av bostäder.Denna programmodell har tillämpats i en rad olika europeiska länder, vilket dokumenteras i Europeiska kommissionens sammanställning av fallstudier One-stop-shops för energirenoveringar i byggnader. Ett ”one-stop-shop”-renoveringsprogram för omfattande energirenoveringar kan liknas vid att gå in på en bilhandlare och välja märke och modell, funktioner och estetiska specifikationer samt finansierings- och underhållsplan på en och samma gång. Tillämpat på renoveringar av hela bostäder gör denna modell det möjligt för boende och fastighetsägare att fastställa sina renoveringsbehov, få tillgång till entreprenörer och utnyttja flera finansieringsströmmar från olika källor för att säkerställa att alla åtgärder är tillgängliga till låg eller ingen kostnad för berättigade deltagare. I deras steg-för-steg-guide Hur man inrättar en one-stop-shop för integrerad energirenovering av bostäder, Innovate identifierar sju kärntjänster för en one-stop-shop: Långsiktigt och prisvärt boende; Engagemangsprocesser; Skräddarsydda produkter; Energirenovering och finansieringsplan; Kommunikations- och marknadsföringsverktyg; Samordning av processen; samt Resultatgaranti. De identifierar också tre potentiella servicenivåer, från facilitering till samordning till ”all inclusive”.

Här följer några exempel på hur en teknisk lösning kan misslyckas på grund av att sambandet mellan hinder och problem inte har förståtts tillräckligt väl:

• institutionell tröghet och stigberoende: Att övergå till ett smart (digitalt) elnät kan till exempel medföra negativa miljökonsekvenser på grund av den energi som krävs för databehandlingen. En viktig fråga att ställa sig är därför om större utsläpp orsakas av ett ineffektivt elnät eller av ett datadrivet, effektivt elnät som stöds av stor datorkraft. Hittills finns det inga entydiga studier som skulle kunna bidra till att dra slutsatser på detta område.
• Bristande acceptans/användning bland konsumenterna: Till exempel kan införandet av aktiva eller delade transportalternativ hindras av kulturella faktorer, såsom att bilen ses som en statussymbol. Bilar uppfattas fortfarande som en värdefull och eftertraktad tillgång. Dessa uppfattningar kan utgöra ett hinder för att åstadkomma en beteendeförändring och bromsa övergången till att gå, cykla eller använda delade transportalternativ.
• Marknadsinflytande och politiskt inflytande hos etablerade aktörer: Tillgång till och kostnad för kapital: är en avgörande faktor för att sätta igång systeminnovation. Utöver att stimulera investeringar genom skattepolitik eller subventioner kommer det att krävas finansiella innovationer för att sänka kostnaderna för kapitalanskaffning och för att kunna skaffa kapital på ett säkrare och snabbare sätt. Till exempel kan byggande i trä i kombination med en cirkulär ekonomi drastiskt sänka Scope 3-utsläppen i en stad, vilka, även om de ännu inte är reglerade, ofta utgör den största delen av de utsläpp som en stad ansvarar för. Marknaden för träbyggande måste dock skapas från grunden. Städerna har en roll att spela när det gäller att minska införandarisken för de berörda aktörerna för att möjliggöra omställningen.
• Tekniska utvecklingsbanor och inlåsningseffekter: Till exempel riktas investeringarna alltför ofta mot traditionell infrastruktur inom transport- och energisektorn på grund av stora redan gjorda investeringar samt teknisk och institutionell inlåsning.

Som framgår av de föregående avsnitten har de problem som städerna står inför i arbetet med klimatförändringarna sina rötter i flera komplexa system som består av olika element – naturliga, tekniska, sociala, kulturella, relationella och institutionella – som är djupt sammanflätade. De flesta strategier för klimatåtgärder försöker hantera denna komplexitet genom att dela upp problemet i mindre delar och fokusera på varje enskild del separat. Detta leder ofta till att både kopplingarna mellan problemen och de underliggande orsakerna förbises. Därför kommer NZC Pilotstäder-programmet att ta itu med städernas klimatutmaningar genom systeminnovation för systemförändring.

Pilotstäderna kommer att få stöd för att ta itu med problemområden som har störst potential för att skapa nya övergångsvägar. De kommer att ta itu med den ofta unika och komplexa dynamiken inom ett eller flera utsläppsområden (t.ex. mobilitet, energisystem, osv.) samtidigt som de utforskar kombinerade påverkansfaktorer för förändring (t.ex. data och teknik, styrning och politik, ekonomi, kultur och deltagande samt social innovation) med det uttryckliga målet att uppnå identifiera genombrott och vändpunkter. Dessa holistiska tillvägagångssätt, med en serie samordnade åtgärder som nästan säkert kommer att innebära samarbete mellan flera intressenter, kan uttryckligen generera sidovinster och sätta igång flera positiva kedjereaktioner av förändring.

Denna metod kallas ”systemtänkande”: att förstå och analysera problem med fokus på hur delarna i ett system hänger samman. Syftet är att sträva efter ”systeminnovation”: en helhetsomvandling av systemet som tar itu med komplexa problem genom att påverka det ömsesidiga beroendet mellan flera förändringsfaktorer – såsom kapacitets- och kompetensuppbyggnad; kultur, deltagande och social innovation; styrning, politik och reglering; finansiering och affärsmodeller; samt teknik.

Systeminnovation är problemorienterad, tar tid och kan ses som övergångsfaser. En central uppgift för den offentliga politiken är att utforska och definiera dessa övergångsvägar – och det är just detta som pilotprojekten ska hjälpa städerna att göra.

Ett exempel på flera kedjor av förändringar är subventionerna av solenergi, som har lett till att branschen vuxit. Detta har i sin tur lett till en snabb kostnadsminskning för solenergi och därmed ytterligare tillväxt – vilket resulterat i att solenergi nu är den billigaste energiformen i historien (Carbon Brief). Genombrott kan också avse att övervinna och/eller bryta igenom ett stort hinder för förändring – till exempel att förändra sättet på vilket stadens förvaltning samverkar med medborgarna, hanterar data eller kvantifierar nyttan av sina program, och kan öppna upp för en mängd andra möjligheter till förändring.

Illustrativa exempel och fallstudier

Exempel på verktyg och metoder för systeminnovation

• Publikationen från Future Stewards 10 verktyg för systemförändring mot en koldioxidneutral värld innehåller kortfattade beskrivningar av en rad metoder för systemförändring samt fallstudier för var och en av dem.
• UNDP har utvecklat en metod som bygger på ett portföljbaserat tillvägagångssätt – i deras senaste publikation System Change: A Guidebook for Adopting Portfolio Approaches redogör de för sina erfarenheter och ger exempel på sitt arbete.
• Viable Cities i Sverige har samarbetat med 23 kommuner för att integrera ett systemtänkande i klimatomställningen, med målet att uppnå klimatneutralitet senast 2030. Viable Cities är ett strategiskt innovationsprogram i Sverige som fokuserar på omställningen till klimatneutrala och hållbara städer. Programmets mission är klimatneutrala städer 2030 med ett gott liv för alla inom planetens gränser. Viable Cities är en katalysator för nya former av samarbete mellan städer, näringsliv, akademi, forskningsinstitut och civilsamhället. Målet är att förändra svenska städers verksamhet i linje med nationella, miljö- och klimatmål samt internationella åtaganden kopplade till de globala hållbarhetsmålen – Agenda 2030 – och Parisavtalet. Programmets tidsram är 2017–2030 och det genomförs med stöd av Vinnova, Energimyndigheten och Formas, med Energimyndigheten som ansvarig myndighet.
• Flera fallstudier från OECD finns tillgängliga från sidan 76 i deras rapport Systems Innovation: Synthesis Report, som täcker hållbart boende, renovering, smarta städer, e-mobilitet, grön tillväxt, långtidsvård och klusterpolitik.
• Om man blickar bortom de europeiska fallen finns det en rad exempel som analyseras i American Journal of Community Psychology specialnumret om systemförändring, bland annat en process för att ta itu med institutionell rasism inom hälso- och sjukvården; en strategi för att identifiera och förändra de mentala modeller som används av medlemmar i myndighetsövergripande team; insatser för att skapa en hälsokompetent gemenskap i en landsbygdssamhälle i Sydafrika som drabbats hårt av hiv/aids; aktionsforskningsinsatser tillsammans med en polisavdelning för att stödja omställningen till närpolisverksamhet och mycket mer.
• Demonstration av helhetslösningar för regional implementering av den cirkulära ekonomin

Exempel på när man inte tillämpar ett systeminnovationsperspektiv

• Ett klassiskt exempel är bostadsmarknaden. Regeringar ingriper ofta på utbudssidan (dvs. genom att bygga subventionerade bostäder eller underlätta tillgången till den privata marknaden för låginkomsttagare genom hyresreglering), men de ingriper även på efterfrågesidan genom finans- och skattepolitik för att stimulera bostadsägande, vilket kan leda till räntesökande beteende och uppdrivna priser. Detta kan i sin tur leda till ytterligare ingripanden på utbudssidan med oavsiktliga konsekvenser och att det ursprungliga problemet (brist på prisvärda bostäder) kvarstår samtidigt som nya problem uppstår (bostadsbubblor, stadsutbredning) (OECD, 2015).

Det finns ingen mirakelkur för en stad som vill uppnå nettonollutsläpp. Det innebär att en medveten kombination av flera olika insatser är en nödvändig förutsättning för att uppnå klimatneutralitet. Syftet med pilotaktiviteterna är därför att skapa och genomföra åtgärdspaket som verkar på flera förändringsfaktorer, med andra ord som samtidigt påverkar flera olika men sammanhängande delar av ett problem genom flera men kompletterande insatser. Pilotaktiviteter som öppnar vägar mot genombrott inom utsläppsminskning är sådana som utlöser flera ömsesidigt förstärkande dynamiker inom teknik, styrning och politik, finansiering och affärsmodeller, kultur, deltagande, social innovation och rättvis omställning samt kapacitets- och kompetensuppbyggnad, för att påskynda transformativa förändringar inom ett eller flera utsläppsområden.

NetZeroCities delar in drivkrafterna för förändring i följande kategorier:

• Teknik: de verktyg, hjälpmedel eller infrastrukturer, vare sig de är materiella eller immateriella, som används för att lösa praktiska problem. Exempel (listan är inte uttömmande): fordon såsom cyklar eller tåg; informationsteknik såsom programvara, fiberoptiska kablar eller artificiell intelligens; utrustning för energiproduktion, lagring eller distribution; stationär energi såsom värmepumpar och byggnadsteknik.
• Styrelseformer och politik: de processer genom vilka befogenheter tilldelas, beslut fattas och regler fastställs, tillämpas och ändras, samt själva reglerna i form av lagar, normer och föreskrifter.
• Ekonomi och affärsmodeller: de metoder genom vilka finansiering tillhandahålls samt de sätt på vilka värdeskapande utformas och beskrivs för organisationer.
• Kultur, delaktighet och social innovation: socialt beteende och sociala normer, däribland sådana som avgör hur människor, enskilt eller i grupp, deltar i det demokratiska beslutsfattandet, samt de sätt på vilka de utformar och genomför lösningar för att förbättra individers och samhällets välfärd och välbefinnande samt en rättvis omställning.
• Kapacitets- och kompetensutveckling: utveckling av organisationens resurser (personal, utrustning, pengar, medarbetarnas tid och energi) samt av kompetens, kunskap, tankesätt och beteenden för att åstadkomma resultat.

Illustrativa exempel och fallstudier

• Eftermontering är ett av de lovande insatsområdena för utsläppsminskningar, men det innebär samtidigt en rad utmaningar. Tekniken finns, men det finns fortfarande hinder när det gäller att ta fram affärsmodeller som fångar upp de ekonomiska multiplikatoreffekterna av renoveringar. Husägare saknar ofta motivation att delta i renoveringsprogram, svårigheten att inkludera bredare sidovinster kan göra renovering mindre attraktiv, och mekanismer för samordning mellan aktörer och styrning, oavsett om det handlar om gemensamma visioner eller prestationsavtal, kan blockera processen. Många experiment tar endast itu med ett av dessa hinder och lyckas därför sällan skala upp effekten. Misslyckandet med Storbritanniens Green Homes Scheme var ett nyligen exempel på begränsningarna med denna strategi. NZC Pilotstäder måste agera på flera olika förändringsområden. När det gäller renovering innebär det att experimentera med finansierings- och affärsmodeller som möjliggör skapandet av en affärsplan som inkluderar samverkande fördelar och multiplikatoreffekter, i kombination med insatser inom kultur, deltagande och social innovation som samverkar med husägare för att bygga acceptans och skapa engagemang för renovering på stadsdels- eller stadsnivå.
• Ett annat exempel, hämtat från en OECD-rapport från 2015 om systemisk innovation, är att åldrande samhällen kan leda till en minskad arbetskraft, ökade kostnader för hälso- och sjukvård samt en minskad skattebas. Kortsiktiga åtgärder för att begränsa arbetskraftsinvandringen kan på längre sikt förvärra den åldringsrelaterade minskningen av arbetskraften. Innovation och teknik är helt klart en del av lösningen, men de räcker inte i sig. Tekniken måste faktiskt gå hand i hand med andra drivkrafter för förändring för att man ska kunna hantera ekonomiska och sociala utmaningar, och det kommer att krävas kompletterande innovationer inom organisationer och institutioner för att genomföra dem, liksom acceptans från konsumenter och medborgare.

Social innovation har många definitioner, men är i grunden en form av innovation som är social både i sina mål och i sina metoder (Murray m.fl., 2010): detta innebär att man utvecklar nya idéer, tjänster och modeller som bättre hanterar sociala utmaningar (EU-kommissionen, 2020). I stora drag innebär detta att det är innovation som är ”social” i sina mål, sin process och sina resultat. Som sådan erbjuder den möjligheter för städer att:
(1) tillhandahålla lösningar på lokala, icke tillgodosedda sociala behov;
(2) engagera aktörer inom systemet i gemensam utformning och gemensam utveckling av lösningarna (och därmed automatiskt bidra till att minska riskerna med innovation);
(3) skapa långsiktiga, positiva samhällseffekter på flera nivåer (geografiskt, utmaningens omfattning); och
(4) bidra – genom att involvera flera aktörer i utvecklingsprocessen och bygga upp kapacitet – till kulturella och beteendemässiga förändringar som främjar utvecklingen av motståndskraftiga och anpassningsbara innovationsekosystem som kan samla aktörer och resurser kring gemensamma mål.

Social innovation kan utgöra en strategisk tillgång för NZC och utlysningen för Pilotstäder på följande sätt: Strategier för social innovation kan hjälpa städer att införa olika modeller för deltagande och inkluderande utveckling för att lösa specifika utmaningar (se City Studio; City Lab Mannheim; projektet Gendered Innovation) samt mobilisera aktörer inom ekosystemet kring Mission (se Local Energy Communities (Mission i Valencia);

Dessutom kan de bidra till att skapa förutsättningar för innovation (genom att bygga upp kapacitet via engagemang; mobilisera nätverk kring utmaningar) (se Superblocks i Vitoria-Gasteiz (och medborgarpakten för hållbar mobilitet)) samt stödja uppskalning och utbredning av befintliga lösningar för att minska koldioxidutsläppen.

På ett mer grundläggande plan kan social innovation bidra till att förändra sociala normer och bygga upp ett motståndskraftigt och lyhört innovationsekosystem genom kapacitetsuppbyggnad och lärande genom praktisk erfarenhet (se Viable Cities Program; Cloughjordan Ecovillage).

När det gäller utlysningen för Pilotstäder erbjuder social innovation dessutom metoder för att engagera regionala och kommunala aktörer i Handlingsplanen (t.ex. genom att utforma och ta fram en portfölj med lösningar för uppdraget, antingen genom att vidareutveckla befintliga lösningar eller skapa nya) samt för att bygga upp kapacitet inom nya utvecklingsstrategier och nya metoder/verktyg som involverar aktörer, särskilt mottagarna, i utformningen och genomförandet av lösningarna.

Könsperspektivet: År 2020 publicerade Europeiska kommissionen rapporten "Gendered Innovation 2", en rapport om hur inkluderande analys bidrar till forskning och innovation. Publikationen innehåller definitioner av termer och metoder relaterade till kön, genus och intersektionell analys, och presenterar tvärvetenskapliga fallstudier som visar hur man kan integrera genusdimensionen i olika forsknings- och innovationsområden, inklusive klimatförändringar och stadsplanering. Projektet Gendered Innovation – som samfinansieras av EU-kommissionen – har också tagit fram checklistor för att stödja inkluderande ingenjörsvetenskap, stadsplanering och design, samt metoder för att utforma innovationsprocesser.

Illustrativa exempel och fallstudier

• City Lab Bristol
• Nappi Naapuri
• Real Junk Food Berlin
• Paris 15 minuter (Klicka här för ett konceptkort)
• Cloughjordan Ecovillage
• Medborgaravtal i Bologna (Klicka här för mer information om medborgarbudgeten.)
• City Studio
• City Lab Mannheim
• Lokala energigrupper (Missions Valencia)
• Superblock i Vitoria-Gasteiz (och medborgarpakten för hållbar mobilitet)
• Programmet Viable Cities
• Projektet Gendered Innovation

Resurser och/eller framtida plattformsresurser/tjänster som städerna bör hålla utkik efter

• NZC:s korta artiklar om social innovation
• NZC:s video om social innovation
• NZC:s kunskapsförråd
• Läromedel om social innovation (MOOC)
• Siscode Learning Hub

Klimatförändringarna är komplexa och svårlösta, sträcker sig bortom politiska cykler och gränser och utspelar sig över långa tidsperioder. Klimatkrisen är både ett prov på våra demokratiers uthållighet och en möjlighet – mitt i stora utmaningar – att förnya dem i enlighet med våra nuvarande behov och tekniska möjligheter. Effektiva åtgärder som motsvarar omfattningen av de utmaningar som ligger framför oss kräver att vi blir mer demokratiska, samarbetsinriktade och kollektivt handlingsinriktade, och kräver mer än bara teknisk utveckling för att tillsammans skapa lösningar som har konkreta effekter på människors vardagsliv och som inte lämnar någon utanför.

Klimatkrisen kräver en systemomfattande omställning i samhället och i våra städer. Detta innebär att ett bredare ekosystem – som omfattar stadsbor, företag, innovationsaktörer (såsom universitet och andra aktörer inom forskning, utveckling och innovation), icke-statliga organisationer och det civila samhället, och inte bara de lokala kommunerna – måste delta i omställningsprocessen.

Följande avsnitt under rubriken ”Handlingsförmåga” är alla, till sin natur, varianter på samma tema: att skapa en kritisk massa genom engagemang och samarbete för att driva på meningsfulla och varaktiga förändringar.

Samarbetet inom stadsförvaltningen är avgörande. Klimatomställningen berör alla förvaltningar: bostäder, trafik, hälsa, utbildning, stadsplanering, energi och ekonomi. När klimatomställningen främst ses som miljöförvaltningens ansvar har den ofta svårt att få fart. Att bygga upp starka tvärfunktionella team med förmåga att påverka politiken och få tillgång till budgetmedel över förvaltningsgränserna är en avgörande faktor för framgång.

Samarbetet bör dock inte begränsas till kommunens väggar – även andra aktörer måste kunna delta. Många andra aktörer, såsom sjukhus, universitet, skolor, privata företag (både stora koncerner och små och medelstora företag) och det civila samhället, kan stödja uppdraget genom att ändra sin politik och sitt sätt att använda sina resurser. Genom att bilda organisationsöverskridande team som gemensamt förvaltar uppdraget kan stadens ledning påskynda sitt arbete. Det är också viktigt att blicka uppåt, liksom utåt – att knyta kontakter med regionala och nationella myndigheter för att skapa starka partnerskap för styrning på flera nivåer.

Slutligen kommer städerna att behöva arbeta på ett experimentellt och iterativt sätt. De problem de står inför är komplexa och saknar tydliga gränser. Försök att ta itu med dem kommer oundvikligen att leda till reaktioner inifrån systemet. Att tillämpa den traditionella modellen ”analysera, planera, genomföra” innebär en risk att städerna investerar både tid och pengar i lösningar som inte är genomförbara under verkliga förhållanden. Att istället använda en reflexiv styrningsmetod med ”planera, testa, iterera” bidrar till att bygga förtroende för den valda riktningen och gör det möjligt för andra att forma arbetet allteftersom det utvecklas. Det är därför som accelererat lärande har blivit en så viktig drivkraft för omställningen (till exempel i Viable Cities strategi). Där sådana processer inte redan finns kommer städerna att behöva etablera processer för att snabbt dra lärdomar från små experiment och använda dem som underlag för beslutsfattandet.

Sammanfattning: Frågor att ställa sig – Styrning och deltagarbaserade metoder

• I vilken utsträckning är du öppen för förändringar i synen på lokal styrning?
• Vem bör ni göra denna metod eller process tillgänglig för?
• Hur kommer detta engagemang att se ut? Vilka formella och/eller informella strukturer kommer att stödja detta engagemang?
• Vilka resurser, strukturer, processer m.m. krävs för att lyckas med detta?
• Har du någon tidigare erfarenhet av sådana metoder/processer?

Varje Pilotstad kommer att bilda en egen koalition för förändring som är anpassad efter den typ av pilotverksamhet som bedrivs – med inblandning av viktiga intressenter, berörda samhälls- och medborgargrupper, centrala aktörer inom ekosystemen samt genomförandepartner. Genom att analysera den utmaning som staden har valt att ta itu med kan städerna använda systemkartläggning för att identifiera aktörer, kommunala tjänster och processer (dvs. värdekedjor), för att definiera vilka som staden behöver engagera och bygga en koalition för förändring med. Illustrativa exempel och fallstudier
Runt om i världen finns organisationer som skapar samarbetsmodeller och koalitioner för klimatlösningar mellan kommunala myndigheter, lokala företag, innovationsekosystem och medborgare.

Här är några exempel:

• Leuven 2030
• Valencia Mission
• Glasgow City Region (Glasgow Green Deal)
• Climate Lab i Wien
• Boston Green Ribbon Foundation
• San Francisco Business Council for Climate Change
• C40 City Business Climate Alliance
• Vancouvers modell för grön ekonomi
• Helsinki Smart & Clean Foundation

Många städer har involverat en stor grupp intressenter i arbetet med att ta fram en färdplan för en mer hållbar framtid; ett exempel är Londons färdplan för cirkulär ekonomi

Demokratiskt beslutsfattande och medbestämmande är avgörande för att uppnå klimatneutralitet i de mest ambitiösa städerna senast 2030 och ett klimatneutralt Europa senast 2050. Därför är det avgörande att städerna engagerar medborgare och stadsaktörer i ett meningsfullt och inkluderande deltagande för att bidra till detta mål. Syftet är att utmana och inspirera städerna att ompröva rollen för medborgarengagemang i deras resa mot klimatneutralitet. För att städerna ska kunna övergå till klimatneutralitet måste olika och ibland motstridiga synsätt, kunskaper och metoder sammanföras, i syfte att uppnå en djupare förståelse för de urbana systemen och bygga vidare på städernas befintliga resurser. Att öka den demokratiska vitaliteten, inkluderande deltagande i kommunala processer samt kommunikation och samarbete mellan olika sektorer kan leda till bättre beslutsfattande, ansvarsskyldighet och samverkansfördelar. Detta kan kräva investeringar i miljöer, kompetens och institutioner som stöder detta. Effektiviteten hos många städers insatser och politik beror på hur medborgarna och samhällena reagerar. Om medborgare och andra stadsaktörer upplever att de inte har inkluderats på rätt sätt eller känner sig maktlösa när det gäller att påverka beslut som påverkar deras liv, kan de känna sig maktlösa och dra sig undan från att delta i insatser. Däremot, när medborgare är aktivt delaktiga i beslutsfattande och genomförande, förändras både deras syn på dessa processer, vilket potentiellt leder till större legitimitet, och deras relation till staden. Denna strategi har större chans att vinna över hjärtan och sinnen och att främja den nödvändiga beteendeförändringen i alla delar av systemet, eftersom processerna och deras resultat skapas gemensamt och åtnjuter förtroende. Detta skapar starka, livfulla och hälsosammare samhällen som kan ta itu med utmaningarna direkt.

Genomförandet av NZC:s Pilotstäder-program är ett utmärkt tillfälle att engagera, testa och dra lärdom av medborgarnas och de urbana aktörernas strategier samt nya demokratiska innovationer, och att förbättra och stärka deltagandekulturen i staden. Hållbar förändring kräver demokratiska strategier som är människocentrerade, inriktade på samhälls- och klimatresiliens och anpassade till lokala förhållanden. Samhällets röster och kunskap, sammankopplade genom samarbete som inte bara sker uppifrån och ner utan även nerifrån och upp, måste utgöra grunden för de åtgärder som regeringar och det civila samhället vidtar. Där så är lämpligt bör inkluderande strategier främjas, med hänsyn till skärningspunkterna mellan sociala kategorier – såsom etnicitet, ålder eller funktionsnedsättning – och betydelsen av jämställdhetsaspekten.
Här är några exempel:

• Lisboa Participa | Grön medborgarbudgetering i Lissabon
  Processer för medborgarbudgetering (PB) ger lokalsamhällen möjlighet att fatta beslut om stadens budget och utgifter. PB kan kombineras med
  överläggning för att säkerställa en
  en robust och inkluderande process. Metoden utvecklades i Latinamerika i syfte att stärka lokalsamhällenas inflytande och kontroll över de offentliga utgifterna. Medborgardeltagande budgetering har genomförts över hela världen. I Lissabon initierades den av stadsfullmäktige och har pågått i många år. Fördelarna med deltagande budgetering inkluderar gemenskapsbyggande och ökat förtroende för stadens förvaltning som ett resultat av att samhället tar ägarskap över utgifterna. Deltagande budgetering är dock mindre lämpad för att hantera långsiktiga eller komplexa frågor, eftersom den tenderar att inriktas på kortsiktiga projekt. Under de senaste åren har vissa processer för deltagande budgetering kritiserats för att ha
  förlorade sitt fokus på egenmakt. Dessutom,
  PB på kommunal nivå kan begränsas av den nationella budgetkontrollen.
  https://op.lisboapartici
• Vision för Skottland | Hur rekommendationerna kan forma vår framtid | Skottlands klimatförsamling Som en del av Skottlands klimatförsamling förverkligades deltagarnas visioner för framtiden genom berättande och berättelsebyggande. Syftet var att göra medborgarnas utkast till rekommendationer till församlingen mer konkreta för allmänheten och att belysa långsiktiga politiska lösningar och deras inverkan på människors liv. Vision för Skottland | Hur rekommendationerna kan forma vår framtid | Skottlands klimatförsamling
• Samhällsdriven teknikutvärdering | Motverka teknokrati och algokrati
  Deltagande metoder för teknikutvärdering förankrar processen i de erfarenheter som de som påverkas mest har, och bygger på ett samarbete med experter och intressenter som vanligtvis dominerar teknikutvärderingar. Denna metod utgår från insikten att experter inte på egen hand kan hantera komplexa tekniska frågor, och att medborgare och samhällen bidrar på ett viktigt sätt till att demokratisera de expertdominerade metoderna.
  Det danska teknikrådet var först med denna metod redan på 1960-talet. Deltagande metoder för teknikbedömning främjar nya teknikers långsiktiga hållbarhet genom att säkerställa att
  deras konsekvenser utvärderas på ett helhetsinriktat och demokratiskt sätt, och att det sker en tillräcklig samhällsdebatt innan nya och genomgripande tekniker införs. För närvarande är dock situationen sådan att,
  Teknikutvärderingar domineras av experter och branschens egna intressen.
  EXP8 | Att bekämpa algokratin: Behovet av nya deltagarbaserade metoder för teknikbedömning.

Styrning och deltagarbaserade metoder
Några bra fallstudier om ”samhällen mot klimatförändringar” finns här

Resurser och/eller framtida plattformsresurser/tjänster som städerna bör hålla utkik efter

• NZC-medborgare och aktörer i städerna – en snabbgenomgång
• Video om medborgare och aktörer inom stadsutveckling i Nya Zeeland
• Ett ekosystem av metoder och fallstudier om medborgarengagemang och engagemang från aktörer i stadsmiljön engagemang, samt demokratiska innovationer
• Program för handlingsinriktat lärande
• Verktyg för kartläggning av den civila miljön
• En konsekvent resa genom stadens ”engagemang”

Missionsstäder står inför ett stort kapitalbehov, både för att finansiera sina omställningsprocesser och för att genomföra projekten, med hjälp av både offentliga och privata resurser. Deras framgång kommer att bero på att dessa resurser identifieras och säkras. Behoven omfattar tillräcklig finansiering för att utveckla projekt och portföljer som kan uppnå klimatneutralitet, samt offentlig och privat kapitalfinansiering och finansiering av dessa projekt utifrån deras behov. De kommer sannolikt att behöva en rad olika resurser, såsom medfinansiering från den offentliga sektorn, finansiering från den privata sektorn, omfördelning av budgetar inom den offentliga och privata sektorn, filantropisk finansiering eller finansiering från lokala ansvariga aktörer (t.ex. energibolag).

Missionsstäder kommer att ta fram ”investeringsplaner” som en del av processen kring Klimatstadskontraktet (CCC). Vi noterar att omfattningen inte endast innefattar investeringsverksamhet, utan hela spektrumet av kapital – finansiering samt offentligt och privat kapital för projektfinansiering

Dessa planer bygger på ett ramverk som består av flera delar:

• Uppskatta det totala kapitalbehovet för övergången till klimatneutralitet senast 2030;
• Bedöma och tillgodose behoven av kapacitet och kompetens hos viktiga aktörer, såsom ledare och personal inom kommun- och regionförvaltningen, viktiga intressenter, finansiella institutioner och medborgare;
• Förstå vilka typer av insatser som kräver vilka former av kapital och finansieringsmekanismer;
• Skapa en ”gynnsam miljö” för storskalig kapitalbildning och kapitalanvändning, vilket innefattar granskning av data och behovsbedömning, klimat- och relaterad politik (på stads-, regional och nationell nivå), överväganden kring lämpliga och nödvändiga kapitalstrukturer samt kapital- och finansiell riskanalys med strategier för riskminimering;
• Upprätta robusta mekanismer för styrning av kapital och finansiering samt för uppföljning av effekter, som är anpassade till det övergripande ramverket för uppdragets effekter, för att säkerställa öppenhet och ansvarsskyldighet hos alla aktörer och undvika risker för ”grönmålning”.

En investeringsplan för Missionsstäder kommer att innehålla en specifikation av kapitalbehovet i relation till de vägar som leder till Klimatneutralitet. Den kommer att redogöra för flera risker som kan påverka fördelningen av finansiering till nödvändiga åtgärder för att minska koldioxidutsläppen och bidra till att identifiera stödjande åtgärder och krav som underlättar flödet av kapital från olika källor. Dessa åtgärder kommer att omfatta policyförändringar för att möjliggöra storskaliga insatser, utformning av effektiva institutionella arrangemang, såsom särskilda stadsfonder, samt åtgärder för att begränsa och hantera risker inom alla källor till offentligt och privat kapital. Pilotstadsprogrammet kommer framför allt att ge städerna stöd inom följande områden:

• Skapa samstämmighet i politiken för att effektivt mobilisera kapital
• Att fastställa och införa nödvändiga kapitalstrukturer på kommunal (eller regional/nationell) nivå för att organisera olika kapitalkällor för finansiering
• Utveckla städernas förmåga att effektivt satsa kapital på olika behov

Uppföljning, utvärdering och lärande (MEL) för NZC:s pilotstäder är sammanlänkade aktiviteter som stödjer mätningen av framstegen mot klimatneutralitet genom respektive pilotaktiviteter, samt skapar synergier mellan pilotstäderna utifrån gemensamma lärdomar om effekterna. Övervakning avser utveckling och tillämpning av kvantitativa indikatorer för att följa och analysera städernas framsteg mot direkta effekter (som nettonollutsläpp av växthusgaser utsläpp) och indirekta effekter (samverkande fördelar), samt upprättande, hantering och underhåll av verktyg och infrastruktur för datainsamling. Utvärdering avser analys och bedömning av övervakningsinformation mot uppsatta mål, delmål och riktmärken, i syfte att fastställa i vilken utsträckning kritiska milstolpar, delresultat och slutliga effekter har uppnåtts. Lärande innebär en strukturerad och kontinuerlig process av inventering och syntes för att generera insikter i realtid som hjälper städerna att förstå vilka lösningar som fungerar, i vilka sammanhang, för vem och varför. På så sätt kommer dessa aktiviteter att generera bevis och kunskap som möjliggör reflexiv styrning och korrigering/förfining av handlingsplanen. Slutligen är MEL avgörande för skalbarheten och överförbarheten av pilotaktiviteter över flera områden med klimatneutralitet och stadssammanhang inom NZC.

Att se till att de flerdimensionella och systemiska effekterna av NZC-pilotprojekten beaktas redan i ett tidigt skede, och att lärdomar från senare insatser kontinuerligt samlas in, mäts och integreras i MEL-processer, är en utmanande uppgift för städerna. Denna uppgift kompliceras ytterligare när de förväntade omställningarna för klimatneutralitet förväntas ske genom icke-linjära och komplexa vägar. För att hantera detta kommer det att hjälpa städerna att effektivt genomföra sina MEL-processer genom både kvantitativa och kvalitativa indikatorer om man bygger upp städernas förståelse och klarhet kring deras förväntade ”effektvägar” som en process i utveckling.

Pilotstäderna ska få stöd för att tydligt formulera sina effektvägar genom sin effektlogik eller förändringsteori (TOC), i syfte att tydliggöra de grundläggande mekanismer genom vilka positiva effekter kommer att uppstå över tid. Dessa effektlogiker och berättelserna om omvandlingen kommer att koppla Pilotstädernas föreslagna aktiviteter till förändringar på kort och medellång sikt som kan observeras/mätas och som är föregångare till senare långsiktiga effekter för att förändra urbana system.

Illustrativa exempel och fallstudier

• GPC: Det globala protokollet för växthusgasutsläpp på lokal nivå Emissions (GPC) kräver att städer mäter och redovisar en heltäckande växthusgasinventering med hjälp av två olika men kompletterande metoder. Den ena metoden omfattar utsläpp från både produktions- och konsumtionsaktiviteter som äger rum inom stadens gränser, inklusive vissa utsläpp som släpps ut utanför stadens gränser. Den andra metoden delar in alla utsläpp i ”omfattningar”, beroende på var de fysiskt uppstår. Denna metod kräver separat redovisning av utsläpp som fysiskt släpps ut inom stadens gränser för sammanställning av flera stadsinventeringar för att undvika dubbelräkning. Ramverket för omfattningar hjälper till att skilja mellan utsläpp som fysiskt sker inom staden (omfattning 1), utsläpp som sker utanför staden (omfattning 3) och användning av el, ånga och/eller uppvärmning/kylning som levereras via nät som kan eller inte kan korsa stadsgränser (omfattning 2).
• Ramverket för borgmästarförbundet: Denna metodiska strategi för rapportering om begränsning av och anpassning till klimatförändringar (inklusive lokal redovisning av växthusgaser) är till sin natur helhetsinriktad. När det gäller klimatbegränsning hjälper denna strategi lokala myndigheter att nå ut till alla olika konsumenter inom sitt område. Metoden bygger på en integrerad och inkluderande planering för klimat och hållbar energi, där lokala intressenter spelar en aktiv roll.
• Lärande/meningsskapande metoder: Genom EIT Climate-KIC-finansierade initiativ, såsom MOTION-projektet och Deep Demonstrations, har innovativa MEL-processer utvecklats och implementerats. Dessa har möjliggjort realtidsbaserade lärande- och meningsskapandeprocesser i samarbete med EU-städer och skapat snabba utvärderingscykler inom en rad olika områden, med ett uttryckligt fokus på systemisk omvandling

Resurser och/eller framtida plattformsresurser/tjänster som städerna bör hålla utkik efter

• NZC Uppföljning, utvärdering och lärande (MEL) Ramverk bygger på de MEL-behov som städerna har lyft fram, ramvillkoren för CCC, rekommendationer från JRC samt uppföljningsbehoven för genomförandet av uppdraget i stort. Baserat på en omfattande samling av befintliga metoder, tillgängliga verktyg och ramverk som städerna för närvarande använder i praktiken kommer MEL-ramverket att utveckla uppsättningar av kritiska indikatorer samt mät- och rapporteringsprocesser för utvärdering av genomförandet av NZC och, i förlängningen, uppdragets resultat (se figuren nedan med ramverkets nyckelkomponenter).

• NZC:s TOC och TOC-resurser (Canvas, verktygslåda) kommer att stödja avgränsningen av MEL-aktiviteterna genom att tillhandahålla ett ”menyval” av förväntade resultat/effekter (både direkta och sidovinster) för att kritiskt granska motiveringen bakom de viktigaste resultaten inom deras portfölj av utsläppsområden och påverkansfaktorer. Städerna skulle kunna bedöma hur pilotaktiviteterna bidrar till de förväntade resultaten och stöds av befintliga bevis i form av mätvärden och indikatorer. Detta steg kommer också att hjälpa till att välja vad som ska mätas utifrån den förväntade förändringen, fastställa rätt bevis och bedöma luckorna i bevisningen samt hur dessa luckor potentiellt kan åtgärdas genom NZC:s MEL-ramverk (se figur nedan).

• MEL-funktioner på portalen: MEL-ramverket kommer även att hjälpa Pilotstäderna att kvantifiera de direkta fördelarna och de indirekta fördelarna med genomförandet, liksom delmål och långsiktiga effekter. Dessutom kommer dessa utvärderingsdata att integreras i NZC-portalen för att visualisera framstegen på stadsnivå och inom specifika sektorer, sammanställa och jämföra dem med städernas utsläppsminskningspotential, samt skapa ett gränssnitt för att fastställa rutiner för rapportering i samband med uppföljningen av framstegen.

Direkta effekter och indirekta effekter (principerna om positiva bieffekter och att inte orsaka betydande skada):
För NZC:s pilotstäder avses med samverkande fördelar ytterligare effekter eller positiva bieffekter av, och som är en integrerad del av, åtgärder för klimatbegränsning eller klimatanpassning. Dessa effekter kan förväntas uppnås på kort, medellång eller lång sikt genom pilotprojektens genomförande, beroende på vilka utsläppsområden som är målet och vilken portfölj av lösningar som städerna har utformat. Till exempel är det känt att koldioxidsnåla och aktiva mobilitetslösningar har positiva effekter på folkhälsan och välbefinnandet. Samtidigt kan vissa klimatåtgärder också potentiellt leda till negativa konsekvenser eller avvägningar som bör undvikas. Till exempel kan ökad energiproduktion eller uppvärmning från biomassakällor ha negativa effekter på den lokala luftkvaliteten och den regionala biologiska mångfalden. Sådana negativa effekter av åtgärder på andra sektorer beskrivs i EU:s taxonomiförordning (artikel 17) som principerna om att inte orsaka betydande skada (DNSH) och tillämpas på miljömål och motsvarande aktiviteter. Dessa principer styr också NZC-taxonomin för tekniska lösningar/tjänster och motsvarande kunskapsförråd och faktablad som finns tillgängliga på NZC-portalen. Samverkande fördelar kan också klassificeras som direkta och indirekta beroende på hur nära de ligger ett resultat av insatsen. Till exempel är förbättrad luftkvalitet genom användning av förnybar energi (minskade halter av kväveoxid och partiklar) en direkt samverkande fördel, medan därmed sammanhängande förbättringar i sjuklighet och dödlighet är indirekta samverkande fördelar som härrör från förbättringarna av luftkvaliteten. Därför kommer en tydlig och omfattande förståelse av potentiella samverkande fördelar och hur de hänger samman att hjälpa städerna att identifiera ett brett spektrum av indirekta effekter och avvägningar för sina specifika aktiviteter. Vidare är det viktigt att i förväg fundera över vilka data som behövs för att uppskatta samverkande fördelar/effekter, och att inkludera metoden för datainsamling för MEL för föreslagna pilotaktiviteter.

I följande avsnitt presenteras en uttömmande (men inte uttömmande) ”lista” över samverkande fördelar och deras tematiska indelning, som Pilotstäder kan ta hänsyn till när de utformar sina projektportföljer
Kartläggningen av potentiella effekter, sidovinster, synergier och risker har inletts för de olika tematiska insatserna, vilka omfattar klimatbegränsning och klimatanpassning/resiliens, miljö (vatten, mark och ekosystem), livsmedelsförsörjning och -produktion, socioekonomiska och hälsorelaterade sidovinster samt säkerställande av en sektorsövergripande integration. Vi är medvetna om att dessa samband dock är komplexa, både när det gäller begreppsförståelse och kontextuella överväganden i praktiken och genomförandet. Dessa ömsesidiga beroendeförhållanden kommer därefter att analyseras mer ingående och presenteras i kommande NZC-leverabler, såsom NZC:s effektlogik (förändringsteori), MEL-resurser, utsläpps-rapporteringsmekanismer, analys av tekniska lösningar och hinder för införande samt andra relevanta projektarbetspaket. Tabellen nedan ger en översikt över det breda spektrumet av direkta och indirekta samfördelar och deras kategorisering, vilket betraktas som en utgångspunkt inom NZC för utformning av tjänster och lösningar samt MEL-aktiviteter.

	Effekter (inklusive sidoeffekter) och effektkategorier
Direkta effekter	Klimatneutralitet
	Klimatåtgärder Minskade utsläpp av växthusgaser Ökad energieffektivitet eller ombyggnadstakt (inklusive fjärrvärme) Minskad energiefterfrågan, energibehov eller energiförbrukning Ökad tillgång till ren, stabil och prisvärd energi Minskad energifattigdom Ökad övergång till kollektivtrafik, gång och cykling Minskad andel privatbilar i trafiken Ökad användning av fordon med koldioxidsnål teknik inom privat- och godstransporter samt kollektivtrafik (elbilar, elcyklar, vätgasdrivna fordon m.m.)
	Klimatanpassning Ökad koldioxidbindning (t.ex. genom naturbaserade lösningar) Förbättrad stabilitet i stadsinfrastrukturen Minskad risk för naturkatastrofer eller klimatrisker Ökad beredskap inför osäkerheten kring klimatpåverkan
Indirekta effekter	Folkhälsa och miljökonsekvenser Förbättrad luftkvalitet Minskad bullerbelastning Ökad trafiksäkerhet Minskad värmeöeffekt Förbättrat fysiskt och psykiskt välbefinnande Förbättrad livskvalitet, attraktionskraft och estetik (i linje med EU:s nya Bauhaus-mål) Ökad fysisk aktivitet och en aktiv livsstil Rättvis och ekonomiskt överkomlig tillgång till bostäder
	Social integration, demokrati och kulturella effekter Ökat deltagande från medborgare och samhällsgrupper samt förstärkta sociala förutsättningar för deltagande och engagemang Ökad social rättvisa Förbättrad social sammanhållning, jämställdhet, rättvisa bättre fungerande demokratiska institutioner Ökad medvetenhet om samhällsfrågor Ökad tillgång till arbetstillfällen och möjligheter till kompetensutveckling Förbättrad tillgång till information, ökad medvetenhet och beteendeförändring
	Effekter på den ekonomiska utvecklingen Ökade investeringar i forskning och innovation Minskade framtida underhålls- och investeringskostnader Ökat antal kvalificerade arbetstillfällen och sysselsättningsgrad Ökad ekonomisk tillväxt (arbetsplatsernas kvalitet, hållbara leveranskedjor m.m.) Ökade ekonomiska avkastningar från naturkapitalet Ökad teknisk mognad och snabbare införande Lokal ekonomisk verksamhet och global uppkoppling Ökat lokalt företagande och fler lokala företag/initiativ Ökad synlighet och kunskaps- och tekniköverföring för lokala företag och initiativ Integrering av nya ekonomiska modeller som närhets- och delningsekonomin
	Effekter på resurseffektiviteten Förbättrad avfallshantering och effektivitet Ökad användning av materialkretslopp och cirkulär ekonomi Förbättrad vattenkvalitet Förbättrad process/genomförande av vattenförvaltningen Hållbara och motståndskraftiga system för livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning Minskat matsvinn Ökad produktion och konsumtion av lokalt odlade livsmedel Förbättrade metoder för markanvändning (med koppling till den biologiska mångfalden)
	Effekter på den biologiska mångfalden Utökad stadsskötsel, plantering och förbättrad växthälsa Minskat skadligt ekologiskt fotavtryck Ökad förekomst av icke-invasiva arter och pollinatörer Förbättrad markhälsa Minskad risk för sjukdomsutbrott/pandemi Ökat miljömedvetande Förbättrad ekologisk sammanlänkning av livsmiljöer Förbättrad naturåterställning

Resurser och/eller framtida plattformsresurser/tjänster som städerna bör hålla utkik efter

• NZC:s Impact Logic kommer att utgöra en viktig resurs som visar sambanden mellan de förväntade direkta effekterna och de indirekta fördelarna samt de mellanliggande resultaten som kartlagts längs städernas pilotprojekt Impact Pathways.
• De resurser som tillhandahålls städerna inom detta område kommer att omfatta en lista eller ett urval av samverkande fördelar som ska betraktas som kort-, medel- och långsiktiga resultat som förväntas uppnås och mätas inom ramen för pilotverksamheten. Denna lista kommer att bygga på det pågående arbetet och de resurser som utvecklas som en del av MEL-ramverket och effektlogiken samt NZC:s taxonomi över tekniska lösningar och tjänster.
• Riktlinjerna från NZC-plattformen för val av tekniska lösningar och tjänster kommer att hjälpa Pilotstäder att bedöma externa effekter samt att identifiera och markera eventuella risker för att DNSH-principerna åsidosätts vid införandet av innovationer.
• MEL-ramverket och den effektlogik som beskrivs i föregående avsnitt ska fungera som vägledning för Pilotstäder när de ska identifiera risker och oavsiktliga konsekvenser av sina insatser, samtidigt som de följer EU:s klimat- och miljöprioriteringar och inte orsakar någon betydande skada på dessa områden.
• När det gäller plattformen kommer modulen för hantering av utlysningar och bidrag att användas för den operativa hanteringen av all rapportering av pilotaktiviteterna, vilket kommer att omfatta mätvärden och visualisering av viktiga sidoeffekter, baserat på data som inhämtas från Pilotstäder.
• Det bibliotek med teknik- och utsläppsspecifika lösningar som ingår i Kunskapsförrådet ska förses med taggar som anger vilka positiva sidoeffekter som är kopplade till respektive lösning

Illustrativa exempel och fallstudier

• Projektet ”Healthy, Clean Cities Deep Demonstration”, som samordnades av EIT Climate-KIC, stödde en grupp ambitiösa EU-städer i arbetet med att etablera en strategisk lärandeprocess. Man utvecklade gemensamt en effektlogik för platsbaserade experiment och tillämpade ”sensemaking”-cykler för att ta fram praktiskt användbara insikter som underlag för utformning och genomförande.
• UNDP:s initiativ för meningsskapande, som inrättats för ett nätverk av Accelerator Labs i 115 länder, har utformat och implementerat verktyg och metoder för komplexitets- och systemtänkande i syfte att möjliggöra modeller för kollegialt lärande och påskynda inlärningen inom en global gemenskap av aktörer inom den offentliga sektorn, med sikte på att uppnå 2030 års mål för hållbar utveckling (SDG).
• Living Labs-modellen och dess tillämpning genom olika EU-initiativ skapar en miljö där koalitioner med flera aktörer har kunnat testa, utveckla och gemensamt ta fram innovativa lösningar för att påskynda lärandet kring urbana utmaningar. Exempel: AMS Institute – Urban Living Labs.

Resurser och/eller framtida plattformsresurser/tjänster som städerna bör hålla utkik efter

• Ledde workshoppar för stadskluster i syfte att gemensamt utforma städernas effektvägar, lärandemål/strategi och utvärderingsmetoder, samt att regelbundet dela med sig av erfarenheter till andra Pilotstäder.
• NZC Impact Logic och kompletterande material (arbetsflöden, metoder, verktyg, fallstudier m.m.) som tillhandahålls av Net Zero Cities Platform och portalen.
• Synergier och kopplingar till nationella plattformar för att sprida erfarenheterna från NZC Pilotstäder-programmet på nationell nivå

EU-mission är en ny del av forsknings- och innovationsprogrammet Horisont Europa för åren 2021–2027. De stöder Europeiska kommissionens prioriteringar, såsom Europeiska gröna given, Ett Europa rustat för den digitala tidsåldern, Bekämpa cancer och Nya europeiska Bauhaus. Fem uppdragsgrupper med ledande experter bildades för att hjälpa till att specificera, utforma och genomföra uppdragen för Horisont Europa. I september 2020 överlämnade uppdragsgruppen de slutliga rekommendationerna till Europeiska kommissionen. I september 2021 lanserades EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer” senast 2030 (Missionsstad) officiellt, och genomförandeplanen publicerades.

NetZeroCities (NZC) är ett fyraårigt projekt som finansieras av forsknings- och innovationsprogrammet Horisont 2020 och som syftar till att hjälpa städer att övervinna de strukturella, institutionella och kulturella hinder de står inför, så att de kan uppnå Klimatneutralitet senast 2030.

NZC-projektet erbjuder avancerade resurser inom områdena systemförändringar, medborgarengagemang och delaktighet, deltagande och innovativ styrning, kapital- och finansieringsstrukturer samt social innovation, för att säkerställa att städerna har tillgång till den expertis som krävs för att hantera utmaningarna i arbetet med att bli klimatneutrala.

NetZeroCities inser att städerna behöver utveckla specifika strategier som är anpassade efter lokala och regionala förhållanden, och kommer att stödja dem genom att utveckla, främja och integrera nya och befintliga verktyg, resurser och expertis i en samlad plattform som är tillgänglig för alla städer via en webbportal (Mission Platform). NZC:s uppdragsplattform ger också stöd i samskapandet av Klimatstadskontrakt med lokala intressenter och medborgare. Att utarbeta, underteckna och genomföra klimatstadskontrakt för städer är en central del av EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer” som ska uppnås senast 2030. Även om dessa kontrakt inte är rättsligt bindande utgör de ett tydligt och mycket synligt politiskt åtagande, inte bara gentemot Europeiska kommissionen och nationella och regionala myndigheter, utan också gentemot medborgarna. De kommer att innehålla planer för hur staden ska uppnå klimatneutralitet senast 2030 samt en Investeringsplan.

Dessutom kommer en öppen ansökningsomgång för Pilotstäder att inledas inom ramen för NZC-projektet. Med stöd av de tjänster, den kunskap och den expertis som tillhandahålls av NZC Mission Platform kommer pilotstäderna att åta sig att genomföra insatser inom och/eller över en eller flera utsläppsområden som testar vägar till utfasning av fossila bränslen för att övervinna hinder för omställningen och, i slutändan, påskynda deras resa mot att bli en koldioxidneutral stad. Pilotstäder kommer att erhålla bidrag för att stödja genomförandet av sina experiment med tonvikt på samarbete, reflektion och lärande samt identifiering av både hinder för förändring och möjligheter till insatser på flera nivåer och med flera verktyg för att övervinna dessa.

Användbara länkar och referenser

• NetZeroCities, tillgängligt på https://netzerocities.eu/
• EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer” Genomförandeplan, september 2021.
• Ytterligare dokument, inklusive informationspaket för städer på startsidan för EU-missionen ”Klimatneutrala och smarta städer”

Den europeiska gröna given
Den europeiska gröna given (EU:s gröna giv) är Europeiska unionens svar på de klimat- och miljörelaterade utmaningar som utgör denna generations viktigaste uppgift. Det är en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det inte finns några nettoutsläpp av växthusgaser år 2050, där miljön och medborgarnas hälsa skyddas och där den ekonomiska tillväxten är frikopplad från resursanvändningen.

I praktiken är den europeiska gröna given, som antogs 2020, en samling politiska initiativ från Europeiska kommissionen med det övergripande målet att göra Europeiska unionen (EU) klimatneutral år 2050. En konsekvensbedömningsplan kommer också att läggas fram för att höja EU:s mål för minskningen av växthusgasutsläpp för 2030 till minst 50 % och mot 55 % jämfört med 1990 års nivåer. Planen är att granska varje befintlig lag utifrån dess klimatmässiga fördelar och att införa ny lagstiftning om cirkulär ekonomi, byggnadsrenovering, biologisk mångfald, jordbruk och innovation.

Europeiska kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, förklarade att den europeiska gröna given skulle bli Europas ”månlandningsögonblick”. Von der Leyen utnämnde Frans Timmermans till verkställande vice ordförande för Europeiska kommissionen med ansvar för den europeiska gröna given.

Investeringsplanen för ett hållbart Europa utgör investeringspelaren i den europeiska gröna given. För att nå klimat- och energimålen för 2030 krävs ytterligare investeringar på 260 miljarder euro per år fram till 2030. Det behövs en ram för att överbrygga klyftan mellan de politiska målen och de betydande privata finansiella resurser som finns tillgängliga. Denna ram kommer att inriktas på klimat-, miljö- och sociala investeringar, de senare i den mån de är relaterade till den hållbara omställningen. Investeringsplanen för ett hållbart Europa kommer genom EU:s budget och de tillhörande instrumenten att mobilisera minst 1 biljon euro i privata och offentliga hållbara investeringar under det kommande decenniet.

CINEA
Europeiska genomförandeorganet för klimat, infrastruktur och miljö (CINEA) är efterföljaren till genomförandeorganet för innovation och nätverk (INEA). Byrån inrättades officiellt den 15 februari 2021 och inledde sin verksamhet den 1 april 2021 för att genomföra delar av vissa EU-program. CINEA spelar en nyckelroll i stödet till EU:s gröna giv genom ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av delar av dess delegerade program: Connecting Europe Facility (CEF), Horisont Europa, Innovationsfonden (IF), LIFE-programmet, EU:s finansieringsmekanism för förnybar energi, mekanismen för rättvis omställning samt Europeiska fonden för havs-, fiskeri- och vattenbrukspolitik. Dess uttalade uppdrag är att stödja intressenterna i genomförandet av den europeiska gröna given genom högkvalitativ programförvaltning som bidrar till att genomföra projekt som främjar utfasning av fossila bränslen och hållbar tillväxt.

Horisont Europa
Horizon Europe är det största gränsöverskridande programmet någonsin för stöd till forskning och innovation och kommer att genomföras av EU. Detta nya EU-program för forskning och innovation kommer att ha en budget på cirka 95,5 miljarder euro för perioden 2021–2027. CINEA kommer att förvalta arbetsprogrammen inom kluster 5 i Horisont Europa, som omfattar områdena klimat, energi och transport. Klimatåtgärdsdelen av kluster 5 i Horisont Europa ansvarar för att utveckla strategier och politik för begränsning och anpassning som tar itu med den globala klimatkrisen utifrån en förståelse av dess orsaker, utveckling och konsekvenser samt tre EU-missioner (Missionen ”Klimatneutrala och smarta städer”, Missionen ”Klimatanpassning”, Missionen ”Hav”).

Totalt beräknas CINEA förvalta en budget på upp till 15 miljarder euro för programmet Horisont Europa inom ramen för den fleråriga budgetramen (MFF) för perioden 2021–2027.